Vad sa du, sa du?

Övertrakasserat konto, korrigerad plåt och en läppsyl. Pedistal, interjuv, falmskärm, hallelulja, brambil och hästift. Ärligt talat, det är inte konstigt att barn och ungdomar idag inte kan prata och skriva ordentlit när vi vuxna inte kan det. Eller förresten, "vi" - jag är ju lite språkpolis, så jag säger faktiskt inte just de här orden på så här. Andra kanske, men om jag är osäker så kollar jag upp det rätta uttalet. Ett vårdat språk innebär inte bara att man ska låta bli att svära och undvika slang och ord som typ, liksom, öh eller va i var och varannan mening. (Fast det gör jag. Ofta.)

Ännu värre blir det när man läser insändare eller artiklar i tidningar, där man vet att texten har korrekturlästs innan den gått i tryck. Har man inte korrekt svenska som grundkrav för att få jobb som korrekturläsare idag?
Det är helt okej att små barn säger fel, men när dessa barn blir äldre borde lärare och andra vixna (som kan) rätta dem så att de lär om och lär rätt. Eller gör man inte så vad gäller andra saker som folk har fel uppfattning om?

Om nu någon som läser detta vet med sig att han/hon säger fel, så ta för all del inte detta som ett påhopp, mera som en liten fin vink. Jag ville bara beklaga mig lite.

EDIT: Och som Emma så snällt (ehum) påpekade så är inte heller jag felfri...(å andra sidan säger jag inte "vixen". Det var fingret som slant.)