Om allt och ingenting, egentligen...

Det här bloggandet haltar lite. Det är lite lagom svårt att skriva ett vettigt inlägg om man egentligen inte har något vettigt att skriva om, så därför är det glest mellan inläggen från min sida. Men lite har jag nog ändå att plita ner, om jag tänker efter.

Tex att J har börjat skolan. Det går bra, faktiskt väldigt bra, och han trivs och pluggar på både där och här hemma. Så har han köpt sig en sån här, så nu kan han spela på sin älskade bas också. I tisdags traskade vi iväg och registrerade honom på arbetsförmedlingen, som vart mycket förvånade över att han inte är kvailficerad för introduktionsprogrammet. Men inskriven är han.

Själv har jag ökat på min arbetstid lite. Det behövs så länge fyra personer ska leva på en enda inkomst. Men det funkar, jag har ju levt snålt i flera år nu, så ett tag till ska det väl gå. Om jag tar ett par extrapass varje månad blir det dessutom lite över att ha roligt för. Nej jag skojar, vi klarar oss faktiskt, vi har allt vi behöver, men visst vill man ibland ha nåt lite extra.
Jag satt och skojsurfade på ryanair häromdagen och hittade tor resa för två vuxna till Rom för bara 48kr! Det har tom vi råd med, så nu måste jag bara kolla om jag måste ha pass eller om det räcker med det nationella id-kortet. Julshopping i Rom, det låter, det!

Idag har vi börjat banta här hemma. J är inte heller så väldigt atletiskt byggd...så nu ska vi äta soppa och frukt och grönt en hel vecka. Det är förvånansvärt hur länge man står sig på fruktsallad och en kopp kaffe till frukost! Vi får väl se om en vecka hur det utfaller sig.

Idag har jag också varit iväg på årets viktigaste läkarbesök; cellprovstagning. Något alla kvinnor borde komma ihåg. Allt såg bra ut, så nu kan jag andas ut i ett år till. (Jag går varje år för att jag en gång hade cellförändringar, "vanliga" kvinnor går vart tredje år.)