Det är inte lätt när det är svårt

Som de flesta vet så bor jag ju lite "avsides", dvs i en håla på landsbygden, där kollektivtrafiken lämnar mycket att önska. Det gör ju också att jag, tack vara mycket snälla chefer, har fått jämka lite på mina arbetstider på kvällspassen för att hinna med tåget hem. Det gör också att jag inte kan jobba nätter, eftersom tåget hem går tre minuter innan nattpasset slutar, och nästa tåg går två timmar senare. Att sitta kvar och invänta det tåget är ingen höjdare, för till slut är man så trött att man nästan svimmar. Ibland händer det att jag går in och gör ett extrapass för att täcka en sjuklucka, men då kan jag oftast förhandla till mig att få sluta klockan 6 istället, så att jag hinner med tåget 6.57.

Nu under sommaren är det ju dessutom så att alla måste arbeta de % som vår grundtjänst är på, även om vi bara arbetar en del av den. Enda undantaget är de som har barn under åtta år eller de som har särskilda behov  deltid och har intyg på det.
För att få till lite fler lediga dagar lade jag därför in tre nattpass. Då kan jag lägga mig i samtalsrummet på jobbet i fyra timmar, vila en timme till på tåget hem, och sen njuta av en (halv) ledig dag hemma, och så slipper jag vända på dygnet.
Problemet med att bara arbeta några nätter om året är ju då schemaläggningen. Att lägga in passen är inte svårt, men att läsa det färdiga schemat så att man åker till jobbet på rätt dag är desto knivigare. Och det var just det som hände mig igår. Jag trodde att jag skulle jobba natten mellan fredag och lördag, men igår kväll (torsdag) ringde sektionsledaren från jobbet och undrade om jag var på väg. Man kan lugnt säga att jag fick lite ont i magen och dåligt samvete för att jag inte hade koll och för att de blev en man (kvinna) kort!!
Så nu i morse ringde jag jobbet, och nu har jag lyckats ordna så att jag ska gå in och göra en annan natt efter min semester.

Slutet gott, allting gott? Nu ska jag i alla fall sätta upp draperiskenor.